Är ödet förutbestämt?

Jag läser gärna horoskop för skojs skull. Kanske de mer professionella iallafall kan ge en fingervisning om vad jag kan förvänta mig inom den närmaste framtiden. Eller kanske inte. Men om ni frågar mig om vi människors liv är ödesbestämda är mitt svar ett rungande NEJ.

Men i somras köpte jag ett Ödesträd som blommade för fullt. Dock av nodtalgiska skäl ingenting annat. Ja förstås att den är vacker. De röda blommorna växer i vita foder som sitter kvar långt efter att själva blomman vissnat.

I oktober upptäckte jag att ett antal blommor satt kvar och hade blivit "förstenade". De var på väg att utvecklas till frön. Jippie tänkte jag och såg framför mig små ödesträdbarn nästa år.

Och titta här! Jag har skördat ganska många frön och nu finns nästan inga vissnande blomfoder kvar på ödesträdet. Nu går den in i vintervila.

Och vinter har vi här i Luleå. Iallafall vad gäller graderna. Minus 12 imorse och sol. Snön väntar vi på. Väldigt vackert på prommisen med all rimfrost, men det gäller att planera för att inte missa dagsljuset. F.n cirka 6 timmar, resten av dygnets timmar ligger i mörker.

Onsdagshälsning från Kikki

Mysdressarnas himmelrike

Att det är skillnad på vad vi strosar omkring i hemma skiljer sig rätt rejäl åt den saken är klar. Jag har i alla tider bytt om, i alla fall så länge jag kommer ihåg, till nåt mjukt och mysigt då jag kommit hem från jobbet.

Och sen jag blev friherrinna gäller mysdress i princip hela dagarna, utom då jag åker iväg hemifrån i något ärende. Vad outfiten består av beror förstås på årstiden.

Nu är det vintertider här i Luleå, även om vi saknar snö än så länge, så nu gäller tjocka och varma tröjor och gossiga tights plus yllesockor. Mmm...

I andra änden av har vi Elsa Billgren som bor i Stockholm och gärna väljer lätta tunna klänningar då hon är hemmavid, även om det är kallt ute. Brrr...

Idag är det måndag och vi ska iväg och få influensavaccinet. Så då blir det till att ta på sig en annan och mer passande outfit.

Vad är din favoritklädsel då du är hemma?

Kikki

Foundation, concealer eller...

Jag brukar roa mig ibland med att studera mer eller mindre avancerade sminkrutiner. Och ofta gör jag stora ögon när jag ser vad som döljer sig under vackra (och mindre vackra) utseenden.

Det är lager på lager med olika "saker" som duttas på för att framhäva och dölja. Fantastiskt förskräckligt tycker jag men sminkindustrin jublar såklart.

Men hur mår huden under sminket, hur ska den kunna andas? Inget vidare bra om ni frågar mig. Och när huden inte kan andas kommer den att åldras snabbare. Eller...?

Och när det blir dags för romantik och övernattning har damerna antingen gnidit ut sin forna elegans mot huvudkudden eller sminkat av sig inför den romantiska stunden. I båda fallen kan kärlekspartnern undra vad/vem han gått hem med och utbrista "falsk varudeklaration".

Som ni förstår är jag ingen anhängare av mer eller mindre täckande smink.

Då jag var tonåring (på stenåldern vill säga) handlade det mest om mascara, ögonskugga och eventuellt brunkräm vid festliga tillfällen. Sen blev det mindre och mindre. Idag nöjer jag mig med lite färg på ögonbrynen. Men så har jag oxå valt och behållit min livspartner. Så...

I den aktingsvärda ålder som jag uppnått har hyn klarat sig riktigt bra. Kanske beror det på att huden fått andas, kanske på goda anlag, kanske en kombination av båda...

Soliga söndagshälsningar/Kikki

Solens barn

Två dagar med ett lätt snöande och några minusgrader. Såpass att jag började tro på att snön skulle ligga kvar. Mot bättre vetande förstås!

En liten domherrepojke gjorde sig bra mot det vita och fjuniga. MEN...

Inatt regnade snön bort och på fredagsmorgonen sken solen från en nästan klarblå himmel. Underbart!

Så mitt på dan i 6-gradig värme begav jag mig på kombinerad skogs- och strandprommis.

Väl framme på stranden stannade jag länge, länge och träffade en del folk och hundar bl.a en supersöt liten guldbrun taxflicka ❤

Sen hemåt i lugnt tempo då det var isigt i skuggan och i afton blev det traditionsenlig tacokväll.

Trevlig helg!

/Kikki

Tänk va' lite det behövs

Ibland behövs det bara att man tar sig i kragen (som min farmor brukade säga). Igår till kl. 13 och flera dar dessförinnan var det novemberdeppen som gällde. Mulet, fuktigt och trist - huvvaligen.

MEN det regnade inte igår så jag släpade mig ut på en skogspromenad efter kl 13. Det gick trögt i början, men lättare och lättare allt eftersom. Och sen, efter prommisen var jag pigg och glad och började få kreativa idéer. Så härligt!

Det här vet jag ju så nu blir det skärpning 😊

/Kikki